På flyget mot Casablanca

Det är sällan man längtar att bli älskad så som när man just burit sig åt som en fullkomlig jubelidiot. Att få psykbryt i säkerhetskontrollen på Arlanda är absolut ett sätt att göra det.
Sällan man längtar så efter två beundrande, älskande ögon som då, när man inte alls förtjänar det. Varm hud att trycka mot sin. Hålla om och bli omhållen. Peta lite försiktigt på en bröstvårta. Trycka sig tätt emot och kanske gråta en aning.

Kanske är det att jag gör sånt här som gör mig till den eviga singeln, i längden kanske det är för besvärligt att ha en människa som mig nära. Kanske hittar jag aldrig den jag längtar efter.

Men gatloppet genom Arlanda, en säkerhetsvakt som först är hotfull sen lugnande, löpning med en klump i magen har åtminstone slutat ungefär som jag ville. Jag har mellanlandat i Frankfurt och om ungefär en timme landar planet i Casablanca. I morgon ska jag förhoppningsvis hämta ut min hyrbil och åka till Essaouïra. Trots allt är det en rätt underbar värld som låter mig vara den jag är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0